Kan inte förstå hur det kan ha blivit som det blivit. Har just konstaterat att johan har valt sitt liv utan mig. Ska jag vara kvar och vantrivas för johan skull eller ska jag flytta till tryggheten och hjälpen. Snälla kan någon hjälpa mig. Mår skit nu
Hej Cicci!
SvaraRaderaAv det jag läser och som du skrivit...så tycker jag att du ska flytta till tryggheten och hjälpen, då tror jag att du kommer må mycket bättre. Det kommer säkert bli jobbigt i början, men då har du kanske lite mera nära och kära hos dig som kan finnas för dig.
Hoppas det löser sig för dig.
Kramar Camilla
Hej Cecilia
SvaraRaderaJag tycker att du ska flytta till tryggheten,inte kan du bo kvar bara för hans skull om han väljer ett liv utan dig.
Tänk på dig själv o inte på andra det får inte mycket för ,tyvärr
Kramar
Cicci,
SvaraRaderaVid en skilsmässa/separation måste barnen komma först. Antar att ni har lättare att dela på vårdnad, dagis, skola etc om ni bor i närheten av varandra. Det kan inte vara rätt att låta barnan pendla till olika orter? Hur skall du annars underlätta för dem att träffa sin pappa?
- Hur skall du kunna fortsätta med dina studier om du flyttar?
Två barn - du är inte ensam; många är barnlösa, fast de inte vill - du har ju haft tur i det fallet.- Klart att barnen inte vill att ni skall vara tillsammans om ni grälar hela tiden...
Så här kort tid efter separation är det naturligt om det känns hopplöst: du måste låta det få ta sin tid att komma till rätta med tillvaron, och inte springa hem till mamma och pappa: det löser inga problem; du är dock 30, och vill nog ha ett eget liv. Du kan säkert få mycket stöd och hjälp av dem uppe i åker ändå.
Om du inte får med dig Johan till Familjerådgivningen, tycker jag att du skall gå dit själv, för att få hjälp. Sådant här är inte så lätt att klara helt på egen hand. Det är också viktigt att gå i tid, så du inte kanar ner i en depression och ser allt i svart.
Tänker mycket på dig, och sänder en STOR kram, även till Lucaas och Felix. - Hör gärna av dig, om du vill prata, och även annars!
Usch va jag blir ledsen att höra att du inte mår bra vännen.... jag vet inte vad som skilt dig o Johan åt,men funkar de inte så e ju de bästa att dela på sig... Jag har gått igenom många separationer,dock utan barn.. o VET att de e kämpigt... Du ska veta att jag tänker på dig o hoppas att allt löser sig till de bästa!! StyrkeKraMar
SvaraRadera